Om mig

Vem är jag? Jo, jag är en herre som närmar mig 30.

Kommer från början ifrån Alingsås och Älvängen.

Bor numer och verkar ifrån Vänersborg med min familj som består utav mina två fantastiska döttrar.

När det är pappavecka är jag först och främst far och sedan är jag man.

 

Jag har, sedan en bra bit tillbaka, gått gymnasiet på Rock/Poplinjen "Ny Musik" i Göteborg. Där fick man gott om scenvana. Dock har jag alltid varit en scenapa. Som sjuåring ställde jag mig i skolans gympasal på julfesten och lirade loss "For whom the bell tolls" av Metallica på påhittade engelska.

Då lirade jag på en leksakselgitarr med bälteshögtalare och headset. Men det spelade ingen roll, det var redan bestämt att jag skulle leva på scen. Detta fortsatte igenom åren med att jag lirade på en hel del avslutningar i skolan.

I sexan skrev jag tillochmed en egen låt som jag tvingade hela klassen att köra på.

Jag hade band i högstadiet med några härliga unikum ;-) Vi hade flera namn. Bodies in flames, Frontera och Larz Kristofferz. Ett av de absolut styggaste banden Sollebrunn någonsin skådat ;-)

I det bandet lirade vi mycket Metallica, Offspring, Nirvana och liknande. En och annan egen låt smet allt med också.

I gymnasiet sysslade jag dagligen med musik och hade varken tid eller ork med band på fritiden.. Skrev ett härve egna låtar som jag glömt bort nu. De flesta av de i alla fall..

 

Efter skoltiden gick jag ihop med tre andra klasskamrater och en trummis ifrån Alingsås. Vi kallades oss för Atarail av anledning jag inte längre minns. Vi lirade ihop ett gäng egna låtar och, utan att skryta, det är synd om världen som aldrig får höra de.

En demo och ett par gig var det som blev i stort sett.

Sen drog jag iväg och var trubadur/konferencier i Portugal. Det var på ett fyrstjärnigt hotell som heter Dunamar i Monte Gordo.

Jag jobbade tillsammans med ett showteam på tre tjejer och en brandman. Självklart hade vi ljudtekniker också. Två faktiskt under den tiden vi var där. Det var en utvecklande period. Jag stod på scen 5 kvällar i veckan, samt hade lika många poolgig. Att man många gånger, tillsammans med teamet, sågs lite som hotellets ansikte utåt gjorde att man snabbt blev van med att ta hand om gästerna också.

Det blev löjligt mycket karaoke på de portugisiska barerna också...............

När jag kom hem efter sex månader gjorde jag ett par gig men la sedan upp gitarren på hyllan och gjorde barn istället.

Men suget kom såklart tillbaka och när vi baxade våra gumpar till Vänersborg var jag bara tvungen att börja lira igen.

Det händer även at jag kör lite gig med min kära mor Bente Hjelm, svinkänd från radio.

 

 

Vi har gjort några julbordsgig och lite privata spelningar efter det. Vi har en gedigen repertoar med allt ifrån Elvis till Rihanna.

Jag medverkade också i ett band som vi kallade Rewind. Vi lirar mycket 70-tal. I hårdrockens tecken i första hand. Mycket Black Sabbath, Led Zeppelin, BOC men även lite nyare som Audioslave och Lenny Kravitz.

Dock har det kommit att hamna på is för tillfället då basisten drog till Norge och trumisen valde annat.

 

Men jag/vi vill ha fler gig för det är vad vi älskar att göra.

Nu för tiden verkar jag mest ensam dock.